Vackra Forum Romanum i soljusForum Romanum –

Den här artikeln är skriven av Res till Roms skribent Kari Lawe

När Romarriket var som stört täckte det en yta på 6,5 miljoner kvadratkilometer.  Det politiska, religiösa, juridiska och kommersiella centrum i detta jätterike var Forum Romanum, en dynamisk plats som ständigt förändrades och omskapades under sin mer än tusenåriga existens, och som aldrig helt förlorat sin betydelse.

Det som i nutid möter besökaren på Forum är en samling svårtolkade och tämligen oöverblickbara stenblock och ruiner i olika stadier av förfall.

I denna artkel skall jag  – i egenskap av lekman då jag är kyrkohistoriker, inte arkeolog – försöka ge en liten introduktion till Forum Romanum, dess historia och några centrala monument. 

Grundningstiden av Forum Romanum

Den äldsta romerska bebyggelsen utgjordes av järnåldershyddor och daterar sig till mitten av 700-talet. (Samma tid då Romulus, enligt legenden, skulle ha grundat Rom).  Dessa hyddor fanns på kullarna, framför allt då på Palatinen, Esquilinen och Kapitolum. Mellan kullarna, på den plats där Forum Romanum skulle komma att ligga, bredde ett stort träsk ut sig.  Detta träsk användes till att börja med som begravningsplats. 

Kungatiden

Vestatemplet

Vestatemplet

I slutet av 600-talet f.Kr  lät kung  Tarquinius Priscus, den förste av Roms tre etruskiska kungar, dika ut träskmarken genom den såkallade Cloaca Maxima, ett gigantiskt avloppsdike.   I samband med utdikningen förbjöds begravningar i den tidigare träskmarken och det äldsta Forum Romanum anlades.  Till den allra tidigaste bebyggelsen hörde Regia – kungens residens i egenskap av Roms högste världslige och andlige ledare; Vestatemplet, dedicerat till eldens och den husliga härdens gudinna, Vesta, samt Vestalernas hus, bostad för de kyska prästinnor – Vestaler – som hade till uppgift att vakta elden, samt en rad heliga föremål som bara de fick se, bland annat då Paladiet, bilden av Pallas Athena, som Aeneas skulle ha fört med sig ur det brinnande Troja.

Under kungatiden anlades även Via Sacra, den processionsväg som gick från kungens residens till Jupitertemplet på Kapitolium, och som senare kom att byggas ut och användas för storslagna triumftåg.

Lapis Niger

Den äldsta bevarade inskriptionen på latin. Funnen vid altaret under Lapis Niger. Inskriptionen nämner något om en kung och varnar för att vanhelga platsen.

Rötter i Kungatiden hade även den märkliga grav eller helgedom som brukar benämnas Lapis Niger efter den nästan kvadratiska svarta marmorplatta som skänkt av Julius Caesar. Under de utgrävningar som företogs på Forum under 1800-talet frilades under marmorplattan ett altare och en stentavla med en inskription som visade sig vara den äldsta bevarade inskriptionen på latin, daterad till 575-555 f.Kr. Texten tyddes som en varning för att vanhelga platsen . Där nämns även en kung.  Troligtvis var detta någon form av kultplats tillägnad staden Roms grundare.

Alldeles i närheten av Lapis Niger, oklart var, fanns det märkliga Janustemplet, tillägnat gränsguden Janus, och ursprungsmässigt förlorande sig i mytologin.  Templet var unikt så tillvida att portarna var stängda i fredstid och öppna under krig. Det säger något om Roms våldsamma historia att portarna endast rapporterats stängda fem gånger. Enligt legenden skulle det ha varit stängt under Romulus efterträdare som kung av Rom, Numa Pompilius. Historiskt belagt är att tempelportarna var stängda 235 f.Kr, 29 f.Kr, 66 e. Kr och 70 e.Kr.

En ceremoni kopplad till Regia och med rötter i Kungatiden var den så kallade Oktober hästen (Equus october), Roms enda belagda hästoffer. Den 15 oktober ägde årligen en kappkörning rum på Trigarium, en bana belägen på Marsfältet, mellan Roms ledande kvarter; Via Sacra och Subura. Efter loppet dödades den högra, segrande hästen och styckades. Svansen fördes till Regia, där kung och drottning officierade tillsammans med det högre prästerskapet. Vid Regia blandade dessutom vestalerna hästens blod med askan från en ofödd kalv samt bakade degen till kakor vilka offrades under firandet av Roms födelse, den 21 april nästföljande år. Om spannet tillhörde laget från Via Sacra fördes även hästhuvudet till Regia, där det sattes upp på väggen. Om det i stället tillhörde spannet från Suburra, till det så kallade Turris Mamilia. Ursprungligen var detta offer kopplat till kungens roll som den högste jordbrukaren och hade till syfte att garantera rikliga skördar. Senare kom det att kopplas till Mars. Hästoffrandet förbjöds slutligen av Julius Caesar, om vilken man vet att han lät ersätta hästen med ett par krigsfångar.

Att Caesar kunde göra detta berodde på att han som den förste världslige makthavare sedan kungatiden återtagit titeln Pontifex Maximus – romersk överstepräst.


Prenumerera på Res till Rom’s kostnadsfria nyhetsbrev för fler spännande och inspirerande artiklar om Forum Romanum.[mc4wp_form id=”67565″]


Republiken

År 509 f.Kr störtades Tarquinius Superbus och den Romerska Republiken utropades. Under de följande århundradena utvecklades statsstaten Rom till ett imperium som kom att sträcka sig över stora delar av landområdena runt Medelhavet.

Fragment av fris från Regia – kungaresidenset.

Fragment av fris från Regia – kungaresidenset.

Kungens världsliga uppgifter övertogs av två konsuler, valda på två år, samt av Folkförsamlingen – Populus Romanus -, bestående av patricier (jordägare) och plebejer (köpmän, hantverkare med flera).  Allt mer makt fick under Republikens existens emellertid Senaten, en rådgivande församling bestående av huvudmännen för de jordägande släkterna.  Den sakrala delen av kungens ämbete och hans titel i egenskap av romersk överstepräst, Pontifex Maximus, övertogs av en separat ämbetsbärare som kom att fortsätta residera i Regia.

Forum Romanum

Centrala byggnadsverk som uppfördes under Republiken tid var Saturnustemplet, beläget vid foten av Kapitolium, grundat 497 f.Kr och dedicerat till en uråldrig romersk jordbruksgud – Saturnus;  Concordiatemplet, även det beläget vid foten av Kapitolium och uppfört till endräktens gudinna – Concordia – med anledning av  fredsslutet mellan de konkurerande samhällsklasserna, patricierna och plebejerna 367 f.Kr.

Under Republiken anlades även Comitium – Folkförsamlingens cirkelrunda mötesplats belägen på Forums nordvästra sida.  På den södra sidan av denna mötesplats låg  Rostra – den tribun på vilken de olika politiska talarna framträdde. Namnet var hämtat från de fartygsstävar i brons som efter slaget vid Anzio 338 f.Kr  prydde podiets raka framsidan. I mitten av 400-talet placerades på Rostra tolv bronstavlor med Republikens lagar – De tolv tavlornas lag (Lex duodecim tabularum).  På den norra sidan av Comitium sidan fanns Kurian, Senatens mötesplats.

Från Republiken kan vidare nämnas Castor och Polluxtemplet (även kallat Dioscurernas tempel) uppfört 484 f.Kr av generalen Aulus Postumius, som tack till det gudomliga tvillingparet för den hjälp de ansågs ha givit romarna i slaget  vid sjön Regillus, där man besegrade latinarna. Härefter räknades Dioscurerna som Roms särskilda beskyddare. I närheten  av templet finns även resterna Juturnas källa, den källa i vilken Dioscurena vattnade sina hästar i samband med att de meddelade det romerska folket segern över latinarna.

De tre återstående kolonnerna från Castor och Polluxtemplet.

De tre återstående kolonnerna från Castor och Polluxtemplet.

Efter de Puniska krigen (264- 146) ökade byggverksamheten på Forum. Förutom upprustningar och utbyggnader av redan existerande byggnader lät man uppföra ett antal basilikor, bland annat då Basilica Aemilia och Basilica Sempronia som kom att användas för förvaltning, domstolsförhandlingar och handel, och som kom att ersätta de stånd i trä, taberne veteres, där denna verksamhet tidigare ägt rum.

Småföretagare såsom hantverkare, barberare och småbankirer, fick plats för sin verksamhet i templens höga podier.

Under Republikens sista århundrade påbörjades förvandlandet av Forum från en oregelbunden tings- och marknadsplats till ett monumentalt, kvadratiskt torg.  I samband härmed var det även som det gigantiska avloppsdiket; Cloaca Maxima, täcktes.

Under sin tid som diktator lät Sulla mellan 83-80 f.Kr  i Kapitoleums östsluttning uppföra Tabularium – det  romerska riksarkivet, som fick en fasad i marmor. Några decennier senare lät Julius Caesar dels bygga ytterligare en stor basilika, Basilica Julia, dels helt bygga om Senatens ämbetslokal, Kurian, som nu bland annat försågs med ett elegant golv i olikfärgad marmor, samt med de stora bronsportar som sedan 1600-talet finns i Laterankyrkan.  Ytterligare några decennier senare, år 29 f.Kr uppfördes  Forum Romanus första och enda permanenta amfiteater, där bland annat gladiatorspel – tillåtna från 264 –  kom att äga rum.

Kejsartiden

Under Kejsartiden, traditionellt räknat från det att Senaten år 27 f.Kr gav Julius Caesars adoptivson Octavianus titel Augustus – den vördnadsvärde  – och fram till avsättandet av den siste västromerske kejsaren år 476 e.Kr, genomfördes stora ombyggnader och monumentaliseringar på Forum. Den tidigare mångfalden övergavs och ersattes av ett accentuerat och representativt Forum.   Ett av de första beslut Augustus kom att fatta var att bannlysa alla gladiatorspel från Forum. Vidare skulle alla byggnader kläs i marmor.

MiliariumAureum

Resterna av Miliarium Aureum

Till Augustus insatser på Forum hörde även uppförandet av Milliarium Aureum – den gyllene milstenen – ett monument av marmor och förgylld brons, beläget intill Saturnustemplet (se ovan). Från detta monument var det som alla avstånd i Romarriket beräknades och det är även till detta monument frasen ”Alla vägar bär till Rom” refererar.

Ytterligare ett steg i riktning mot att öka Forms ceremoniella och representativa funktion togs av kejsar Trajanus (53-117)  som lät flytta huvuddelen av all handel till sina nybyggda saluhallar invid sitt eget forum, Forum Trajani, uppfört till minne av kejsarens seger över dakerna.

Utmärkande för kejsartiden var dessutom att tempel och monument kom att resas över gudomliggjorda härskargestalter. Den första världsliga härskare som gudomliggjordes och fick ett tempel rest till sin ära på Forum var Julius Caesar. Hans tempel restes på uppdrag av Augustus och kom att ha sin plats intill Regia, något som motiverades av att han som den förste världslige härskaren sedan Kungatiden antagit titeln Pontifex Maximus.  Senare kom Vespasianus att gudomligförklaras och få ett tempel rest till sin ära invid Concordiatemplet. I mitten av andra århundradet lät Antonius Pius uppföra ett tempel till sin gudomliggjorda hustru, Faustina. Efter kejsarens död dedicerades templet även till honom. I början av 300-talet lät kejsar Maxentius uppföra det cirkelrunda Romulustemplet till sin gudomliggjorde son, Romulus.

Till de tempel som uppfördes under kejsartiden hörde även Venus och Romas tempel, dedicerat till Venus Felix och Roma aeterna , det vill säga till det eviga Rom och Roms lyckosamma öde. Templet var ritat av kejsar Hadrianus och upprestes 121-135 på den plats där kejsar Nero låtit uppföra en stor portik som förenade palatset på Palatinen med hans gigantiska villakomplex, Domus Aurea.

Titusbågen

Titusbågen

För att få plats med sitt tempel fick Hadrianus flytta på Neros kolossalstaty, som redan tidigare gjorts om till en staty av solguden. Det var nu den fick sin plats intill Vespasianus amfiteater, som från och nu efter statyn fick namnet Colosseum.

Venus och Romas tempel, räknat som Roms största, kom att bli mycket älskat och spelade en central roll i stadens liv. Bland annat var det sed att nygifta par bekräftade sin förening i templet. 

Ytterligare en för kejsartiden utmärkande byggnadstyp var triumfbågen. Den äldsta bevarade av Forums triumfbågar är den triumfbåge som uppfördes uppförd år 81 till minne av Titus erövring av Jerusalem drygt tio år tidigare. På bågens insida finns två berömda reliefer som visar den triumf Titus firade i Rom tillsammans med sin far Vespasianus.  På den ena relifen visas Titus i sin quadriga. På den andra triumftåget och krigsbytet från Jerusalems tempel; den sjuarmade ljusstaken, förbundsarken m.m.  Dessa skatter hade efter triumftåget ställts upp till allmänt beskådande på Forum Pacis (Fredens forum), uppfört av Vespasianus år 75 för att fira segern över Palestina.

Titusbågen kom under nära tvåtusen år att ha en laddad ställning i den judiska världen. Först 1948, i och med bildandet av staten Israel, kunde judar förlika sig med att vandra under bågen.

En annan av triumfbågarna på Forum, som fortfarande finns bevarad, är Septimus Severus triumfbåge, uppförd 203-211, till minnet av kejsarens seger över partierna. Som kuriosa kan nämnas att triumfbågen under sin storhetstid var grant målad i olika färger.

Samme kejsare var det även som på Forum Pacis  år 210 lät sätta upp marmorplanen över Rom, Forma Urbis.

Umbilicus urbis

Resterna av Umbilicus Urbis

Strax intill Septimus Severus triumfbåge låg Umbilicus Urbis –stadens navel – ansedd som Romarrikets absoluta centrum. Följaktligen hade monumentet ungefär samma funktion som Augustus närliggande Milliarium Aureum.  Monumentets historia förlorar sig i legenden, där det görs gällande att Romulus på Forum låtit gräva en djup grop, en port till underjorden, en så kallad Mundus. I denna Mundus kom årets första frukter att slängas som ett offer för att garantera goda skördar. Gropen hölls stängd och öppnades rituellt en gång om året för offrande. Ett monument är känt på platsen sedan andra århundradet före Kristus. De nuvarande ruinerna härrör från det monument Septimus Severus lät resa på platsen. 

Det sista stora byggnadsprojektet på Forum var Maxentiusbasilikan, en gigantisk basilika påbörjad av kejsar Maxentius 308 och slutförd av kejsar Konstantin 312.

Maxentiusbasilikan

Maxentiusbasilikan

Basilikan var under sin glanstid Forums största byggnad  – avsedd för  staden Roms rättsförvaltning – och kom att utgöra förebild för de kristna basilikor kejsar Konstantin lät uppföra efter 212, exempelvis då Peterskyrkan och Laterankyrkan.

Omstruktureringar

I och med att kejsar Konstantin 324 flyttade kejsarresidenset från Rom till Konstantinopel förlorade Forum sin ställning som Romarrikets politiska, religiösa, rättsliga och kommersiella centrum.  Trots detta behöll Forum ändå under många århundraden sin centrala ställning i stadens liv.

År 395 delades officiellt Romarriket i Öst- och Västrom och kom att styras av varsin kejsare. Medan den östromerske kejsaren residerade i Konstantinopel  kom från början av 400-talet ingen västromersk kejsare stadigvarande att vara bosatt i Rom. I stället residerade de i Ravenna, Milano och bitvis i Trier. Vid åtminstone två tillfällen intogs och plundrades dessutom den forna kejsarstaden. 410 plundrades staden av goterna och 455 av vandalerna. Dessa plundringar gick hårt åt byggnaderna på Forum.  Det var exempelvis under goternas plundring som Basilica Aemilia brändes ner till grunden. Än i dag kan man se bronsmynt som vid den våldsamma branden bränts in i golvbeläggningen.

Phocaskolonnen

Phocaskolonnen

476 slutligen, avsattes den siste västromerske kejsaren av chefen för sin germanska livvakt och huvuddelen av den italienska halvön lades under goternas välde. Även dessa härskare föredrog emellertid att residera i Ravenna.  Theoderik den Store (454-526) bodde emellertid ett halvår i kejsarpalatset på Palatinen, och var en stor beundrare av Roms antika monument.  Hans efterträdare, Totilas, hade tänkt göra Rom till sitt huvudstad i sitt gotiska rike, men då både kejsar Justinianus och Roms folk  i mitten av 540-talet satte sig till motvärn, beslutade han sig i stället för att utplåna staden.  I sista stund besinnade han sig och nöjde sig med att ta senatorerna som gisslan och evakuera hela befolkningen.  Under några månader 547 var Rom följaktligen helt folktomt för första gången i sin mer än tusenåriga historia.

Både befolkning och senat återvände emellertid så småningom till den plundrade och raserade staden. Men det blev inte sig likt.  I slutet av 570-talet och början av 580-talet nämns för sista gången att senatorer skickats som staden Roms ambassadörer till Konstantinopel. Något decennium senare beklagade påven Gregorius I  (590-604) att den romerska senaten upplösts.  Strax efter Gregorius död, 608, upprestes det sista monument på Forum, Phocaskolonnen, rest till ära för den östromerska kejsaren Phocas.   Etthundrasextio år senare, 768, sammanträdde för sista gången folkförsamlingen.

De kristna kejsarna och påvarna tar över Forum Romanum

Att både Forum Romanum och staden Rom kom att hämta sig och överleva både politiska strukturomvandlingar och plundringar berodde till stora delar på påvedömet som under den här tiden växte fram som en enande faktor  och  dessutom beslutat göra Rom till den kristna kyrkans centrum.

År 380 förklarade kejsar Theodosius Kristendomen som statsreligion i det Romerska riket. Tre år senare avsade sig hans medkejsare i väst, Gratianus, titeln Pontifex Maximus som burits av samtliga romerska kejsare från och med Augustus. Titeln övertogs nu i stället av biskopen av Rom, påven.   Åtta år senare, 391, upphävde Theodosius samtliga antika, religiösa kulter. Därmed stängdes alla de tempel som fanns på Forum.  Dessutom lät han som den förste någonsin släcka den eviga elden i Vestatemplet, samtidigt som han förbjöd vestalerna att fortsätta med sin verksamhet.  Vestalernas magnifika boning,  Vestalernas hus, togs omgående i bruk för annan verksamhet.  Till att börja med användes den ståtliga tvåvåningsbyggnaden som bostad åt kejserliga tjänstemän. Därefter övertogs den av den påvliga administrationen. Det tidigare Concordiatemplet  togs i påvlig tjänst och gjordes till centrum för kyrkans diakonala verksamhet, det vill säga välgörenhet i staden Rom.

Den allra tidigaste kristna kultlokalen på Forum var emellertid det Mamertinska fängelset, beläget i Kapitoliums östsluttning och troligtvis uppfört på 200-talet f.Kr. Enligt traditionen var det nämligen här som aposteln Petrus hållits fängslad före sin avrättning. Redan påven Sylvester I (314-335)  lät i lokalen uppföra ett ännu bevarat altare till apostelns minne.

Santa Maria Antiqua

Santa Maria Antiqua

Den äldsta, byggnaden på Forum som uppförts som kristen kultlokal, var kyrkan Santa Maria Antiqua, uppförd i mitten av 400-talet intill den vestibul till kejsarpalatset som uppförts av kejsar Domitianus på 90-talet.  I samband med en jordvävning 847 begravdes kyrkan under rasmassor.  Först i slutet av 1800-talet återupptäcktes den och frilades. Något som bland annat fick till följd att den barockkyrka, Santa Maria liberatrice, som uppförts på platsen under 1600-talet, revs. Friläggandet och restaurerandet av Santa Maria Antiqua har blottat unika målningar från 500-600 och 700-talen.

Från mitten av 500-talet påbörjade dessutom påvarna omvandlingen av ett antal av Forums tempel och andra monument till kristna kyrkor. Man räknar med att fram till mitten av 800-talet uppfördes inte mindre än tretton kyrkor och kapell i Forums olika byggnader. Som exempel kan följande nämnas.

San Lorenzo in Miranda. Tidigare Antonius och Faustinas tempel

San Lorenzo in Miranda. Tidigare Antonius och Faustinas tempel

År 527 donerade Amalasunta, dotter  och arvtagare till Theoderik den Store, Romulustemplet och det intilliggande Tempio della Pace till påven  Felix IV  som lät förena de båda byggnaderna och bygga om dem till kyrkan Santi Cosma e Damiano. Under första hälften av 600-talet lät påven Honorius I (625-638) omvandla senatens ämbetslokal på Forum, Kurian, till kyrkan Sant´Adriano al Foro.  Av många har detta setts som en markering av att senantiken nu definitivt var slut, och att medeltiden tagit sin början.  Roms administrativa, juridiska och religiösa centrum, var under de följande sjuhundra åren Lateranen.

I mitten av 700-talet omvandlades Antonius Pius och Faustinas tempel till kyrkan San  Lorenzo in Miranda. På 760-talet uppfördes i Maxeniusbasilikan kyrkan Santi Pietro e Paolo på 760-talet.  Likaledes i mitten av 700-talet byggdes kyrkan San Giovanni i ruinerna av Basilica Aemilia (basilkan hade byggts upp igen efter goternas skövling 410, men därefter fallit offer för en jordbävning 847).  Strax därefter byggdes kyrkan Santa Maria in Cannapero i resterna av Basilica Julia. I slutet av 700-talet lät påven Hadrianus I (772-795) på det så kallade Secretarium Senatus, beläget vid sidan av Kurian, uppföra kyrkan Santa Martina (senare Santi Martina e Luca).

År 850 lät påven Leo IV bygga kyrkan Santa Maria Nova (senare Santa Francesca Romana) i resterna av det gigantiska Venus och Romas tempel. 

Även triumfbågarna kom att inkorporeras i nya byggnadsverk. Påven Gregorius III (731-741) byggde kyrkan Santi Sergio e Baccio i omedelbar anslutning till Septimus Severus triumfbåge.

Campo Vaccino

År 1084 intog och brände normanden Robert Guiscard Rom. Två av Forums byggnader som till dess varit tämligen välbevarade, Vestalernas hus och Concordiatemplet, mötte då sitt öde.  Några decennier senare inkorporerade adelsfamiljen Frangipani Titusbågen i sitt fästningskomplex som även omfattade delar av Palatinen och Colosseum.  År 1143 slutligen, uppstod efter inspiration från halvöns nordliga delar en civil kommunledning i Rom, Senaten. Hur fullständigt kunskapen om den antika Senaten och dess mötesplats på Forum, Kurian, fallit i glömska, framgår inte minst av att man trodde att den antika Senaten sammanträtt på Kapitolium.

Tabularium med det under medeltiden påbyggda Senatorpalatset.

Tabularium med det under medeltiden påbyggda Senatorpalatset.

Följaktligen kom man att uppresa Senatorpalatset på ruinerna av Tabularium. Fasaden vändes dessutom in mot Marsfältet , där ju huvuddelen av den Roms medeltida befolkning bodde,  inte mot Forum. Möjligtvis var det vid den här tiden som Forum fick det namn som det fram till slutet av 1800-talet burit i folkmun, Campo Vaccino – koängen. Namnet var talande. Mellan ruiner, kyrkor, fästningsanläggningar och folkliga bostäder, betade kor. 

Ett gigantiskt marmorbrott

Under de följande århundradena kom ruinfältet på Forum att användas som marmorbrott och en plats att leta byggnadsmateriel. Inte minst påvarna kom att plocka vad de behövde till sina olika byggprojekt,

Vid sin återkomst till Rom 1367 lät exempelvis påven Urban VI hämta byggnadsmateriel från både Basilica Aemilia och Antonius och Faustinas tempel för att reparera Lateranpalatset   I mitten av 1400-talet  hade humanisten Poggio Bracciolini i sin dialog De varietate fortunae omtalat att vid hans ankomst till Rom 1402, hade fortfarande en stor del av Saturnustemplets cella varit intakt. Sedan hade den emellertid fallit offer för kalkbrännarna.  I början av 1500-talet lät påven Julius II systermatiskt genomsöktes Forum på jakt efter byggnadsmaterial till den nya Peterskyrkan- Först i slutet av 1500-talet förbjöds vidare plundringar.

Förnyelse genom Paulus III

Sedan slutet av 700-talet hade Forum Romanum haft en roll i ceremonierna i samband med en ny påves kröning och maktövertagande. Efter sin kröning i Peterskyrkan red nämligen påven genom Rom i en magnifik kortege Processo (senare Possesso).  Kortegvägen tillbaka till Lateranen – under vilken påvens makt över Rom återskapades – gick över både Kapitolium och Forum.

År 1536 väntades kejsaren Karl V till Rom. Som sed var vid den här tiden skulle han göra entré genom en magnifik kortege. Påven Paulus III ville ge sin höga gäst ett så storståtligt mottagande som möjligt. Dessutom ville han passa på att förbättra och monumentalisera delar av Possesovägen. Förutom att det var nu som Michelangelo fick i uppdrag att utforma ridtrappan upp till Kapitolium ( la Cordonata) beslutade han att röja upp en väg över Forum från nedgången från Kapitolium, genom Septimus  Severusbågen och vidare ut genom Titusbågen.

För att åstadkomma denna väg blev Paulus tvungen att låta riva tvåhundra bostadshus och fyra kyrkor; Santi Sergio e Bocca, Santi Pietro e Paolo, San Giovanni och  Santa Maria in Cannapero, dessutom lät han anlägga en alle av almar efter färdvägen över Forum

Forum blir föremål för vetenskapliga utgrävningar

Under 1700-talet var intresset stort för Roms antika lämningar, inte minst ruinerna på Forum Romanum, bland  kulturturister och ynglingar på Grand tour (bildningsresa i informators sällskap).

En av de första som företog vetenskapliga, arkeologiska undersökningar på Forum var emellertid svensken Carl Fredrik Fredenheim som grävde vid Basilica Julia 1798.  Mer omfattande utgrävningar påbörjades emellertid inte förrän hundra år senare, efter det att Rom upphört att vara Kyrkostatens huvudstad. Den italienske arkeologen Giacomo Boni initierade 1898 omfattande grävningar som utgör grunden för den moderna synen på Forum.

En av de främsta utgrävarna och tolkarna av Forums tidigaste historia var Einar Gjertad – direktor för Svenska Institutet i Rom och professor i klassisk fornkunskap i Lund – som arbetade på Forum, 1939, 1949 och 1953-1954.

Under 1980- och 90-talen intensifierades utgrävningsverksamheten på Forum inte minst under omfattande medverkan av de utländska forskningsinstituten.  Som exempel kan nämnas det samnordiska projektet runt Castor och Polluxtemplet, det finska institutets projektet vid Juturnus källa samt den italienske arkeologen Andrea Carandini som gjorde fynd som han tolkat som spår av Sulcus Primigenius – den rituella plogfåra som betecknade gränsen för det första Rom.

Nämnas bör dessutom att den italienska staten 1923 köpte kyrkan Sant´Adriano al Foro och återställde den till det skick den varit då den tjänstgjorde som Kuria, Senatens möteslokal..

Kort turistinformation

Inträde: 12 Euro. Då ingår även Colosseum och  Palatinen samt de specialutställningar som finns om området. 

Öppettider: Sommaren: 8.30-19.15. Vintern: 8.30-16.30. Observera att biljettkassorna stänger en timme före stängningstid.
Under den varma tiden, glöm inte solskydd och något att dricka. Det kan bli oerhört hett på Forum.

Litteratur

Furuhagen, Hans., Rom. Marmor och människor. Natur och Kultur 2000.

Giraldo, Girolamo., Le origini dello Stato della chiesa. Torino 1987.

Hanell, Krister., Forum Romanum. Svensk Uppslagsbok. Bd.10. 1964, s 105-106

Hülsen, Christian., Das Forum Romanum. Seine Geschichte und seine Denkmäler. Rom 1904

Magnusson, Börje., Rom. En konst- och kulturhistorisk vägledning. Värnamo 2001

Magnuson, Torgil., The Urban Transformation of Medieval Rome, 312-1420. Stockholm 2004

Näsström, Britt-Mari., Romersk religion.  Lund 2005

Reimer, Pontus, Tinz Janson, Tove., Forum Romanum. Nazionalencyclopedin. Vol.6. Bra Böcker 1991, s 538-539

Malcolm, Bengt., Romerska riket. Nationalencyclopedin. Vol. 16. Bra Böcker 1995

Schück, Henrik. Sjöquist, Erik., Rom, en vandring genom seklerna. Antiken och den tidiga medeltiden. Stockholm 1949