Villa Borghese – en av Roms mest harmoniska platser

Den här texten är skriven av Res till Roms skribent Kari Lawe. Gillar du artikeln om Villa Borghese? Då kan du läsa fler av Karis texter här.

Kardinal Borghese

Det tidiga romerska 1600-talets största konstmecenat var kardinalen Scipione Borghese (1577-1633), systerson till påven Paulus V (1605-1621) och medlem av en gammal ullhandlarfamilj från Siena.

Ursprungligen bar Scipione efternamnet Caffarelli. När fadern hamnade i ekonomiska svårigheter hade den unge Scipiones utbildning vid Collegio Romano (jesuiternas främsta utbildningsanstalt i Rom) och universitetet i Perugia kommit att bekostas av morbrodern, Camillo Borghese. När morbrodern 1605 utnämndes till påve upphöjdes den tjugosjuårige Scipione omgående till kardinal. Samtidigt fick han rätten att bära namnet Borghese.

Den nye Lucullus

Redan året efter sin utnämning till kardinal beslutade sig Scipione Borghese för att på Monte Pincio låta uppföra en villa di dilizie d.v.s., en villa avsedd för fester, rekreation och som omramning för hans redan då betydande konstsamling.

Området hade kommit i familjen Borgheses äga på 1580-talet och identifierades som en del av den berömda villa med omgivande trädgårdar som den romerske generalen och statsmannen, Lucullus (117-56f.Kr), efter förebild från Persien, låtit uppföra på Monte Pincio under första århundradet f.Kr.

Till denna villa hörde undersköna trädgårdar, ett bibliotek öppet för tidens forskare och en magnifik konstsamling. Scipione Borgheses ambition var följaktligen att bli den nye Lucullus.

Den största romerska villan sedan Antiken

Arbetena på villan påbörjades 1609. Huvudarkitekt var Flaminio Ponzio. Vid hans död 1613 övertogs arbetet av nederländaren Johannes Vasanzio med assistans av Domenio Saviano för anläggandet av trädgårdarna. Resultatet blev den största villaanläggning som uppförts i Rom sedan Antiken.
Huvudentrén till Scipione Borgheses villa var belägen vid vägen utanför Porta Pinciana. Från entrén och fram till den magnifika huvudbyggnaden ledde en allé av almar. På båda sidor av denna allé fanns kvarter planerade med träd och omgivna av låga häckar av bland annat lager. Den korsande huvudaxeln kantades av cypresser och i kvarteren fanns tusen granar.

Huvudbyggnaden (Casino nobile) ligger på den högsta punkten i Rom (68 meter över havet) och består av en centralkropp med dubbla flyglar och två utsiktstorn. Fasaden var ursprungligen smyckad med inmurade antika reliefer och på gårdsplanen blandades antika och nygjorda skulpturer.
På byggnadens kortsidor fanns såkallade giardini segreti – muromgivna trädgårdar av privat karaktär. I dessa trädgårdar fanns blommor och fruktträd. I den ena av dessa trädgårdar fanns dessutom ett fågelhus (uccelliera), ritad av Girolamo Rainaldi (1617-1619). I den mer privata delen av anläggningen kunde följaktligen Scipione Borghese inte bara njuta av vackra, väldoftande blommor, utan dessutom av fågelsång.
Öster om huvudbyggnaden låg en stor murgärdad plan, tättplanterad med 600 ekar som gav välbehövlig skugga och som endast kunde nås från huvudbyggnaden.

 

Till väster om huvudbyggnaden fanns en stor inhägnad jaktmark, samt en ”ragnaia”, ett nät för att fånga småfåglar. Här fanns även en rad mindre byggnader, bla. Casino di Raffaelo, som vid den här tiden tjänstgjorde som bostad för kardinal Borgheses skogvaktare. Vid yttermuren på östra sidan fanns ekonomibyggnader såsom kök, stallar m.m.

En av samtidens främsta konstsamlingar

I Casino nobile lät Scipione Borghese installera sin konstsamling, rymmande mästerverk av bland andra Rafael, Veronese, Tizian Vasari, Caravaggio och Guido Reni, samt inte minst en rad skulpturer av hans unge skyddsling, skulptören Gian Lorenzo Bernini.

En särställning i kardinalens samlingar hade den sovande hermafroditen – Ermafrodito dormente – en romersk marmorstaty som upptäcktes då man 1608 grävde för kyrkan Santa Maria della Vittorias grund. Statyn hade visats för kardinalen av de munkar som förestod kyrkan. Scipione blev överförtjust och gav i utbyte mot statyn munkarna lov att använda hans arkitekt, Battista Soria samt lovade dessutom att bekosta kyrkans fasad.
1619 gav Scipione Borghese Gian Lorenzo Bernini i uppdrag att skulptera en kudde och en madrass åt hermafroditen, vilken sedan installerades i ett eget rum i huvudbyggnaden. En höjdpunkt på kardinalens storslagna fester var när dörren till rummet öppnades och hermafroditen blev synlig.

Omgestaltningar av parken och tempel till Asclepius – läkekonstens gud

I mitten av 1700-talet lät fursten Marcantonio IV (1730-1809) Borghese genom arkitekterna Antonio och Mario Asprucci och landskapsmålarna Jacob Moore och Christoff Unterberger omgestalta jaktparken till en engelsk park med mängder av fontäner och små paviljonger och andra arkitekturskapelser.

Vid gränsen till barockparken exempelvis, placerades en fontän med sjöhästar (Fontana dei cavalli marini) och ett litet rundtempel, Tempietto di Diana, dvs. ett litet tempel dedicerat till jaktens gudinna. I anslutning till fontänen och rundtemplet lät han Antonio Asprucci anlägga en hippodrom – dvs. en anläggning för ridövningar och kappkörningar. Den ursprungliga tanken var att hippodromen skulle utformas som en antik cirkus, så blev emellertid inte. Däremot kom hippodromen att överleva genom århundradena och är än i dag säte för internationella ridtävlingar.

På sydsidan av hippodromen, kallad Piazza di Siena efter det berömda kapplöpningstorget i familjen Borgheses hemstad Siena, lades en liten paviljong rymmande ett kapell, mitt emot restes en paviljong med ett klocktorn och norr om ridanläggningen en fästningsliknande paviljong (la Fortezzuola) och en tempelruin. Det var även nu den vackra Giardino del lago – trädgården med den lilla konstgjorda sjön och Asklepiustemplet – anlades.

Att Marcantonio Borghese lät anlägga just ett Asklepiustempel kom sig av att allt vatten till Villa Borghese kom från den underjordiska akvedukten Aqua Virgo (mynnade ut i en dam på Marsfältet där Fontana dei Trevi anlades) som ansågs ha läkande kraft.

Camillo Borghese – revolutionsanhängare och Napoleons svåger

Redan 1796 hade Marcantonio Borgheses son Camillo, anslutit sig till den franska ockupationsarmén. 1798 intog fransmännen Rom och den Romerska Republiken utropades. En centralgestalt i den franskvänliga, republikanska societeten blev Camillo Borghese och hans villaanläggning blev säte för storslagna fester. Den 20 april, dagen före Roms födelsedag exempelvis, firade man i Villa Borghese la Festa di Flora . blomstergudinnan Floras fest. Ett centralt inslag i denna fest var kappkörning med bigor (små romerska vagnar förspännda med två hästar) på den av Marcantonio uppförda hippodromen. Detta var första gången sedan antiken som denna typ av kappkörningar ägde rum i Rom. Till ära för gudinnan Flora var så väl vagnar som kuskar smyckade med blommor. Även åskådarna hade blomsterkransar kring huvudena. Samtidigt med kappkörningar ägde båttävlingar rum på den lilla konstgjorda sjön vid Asklepiustemplet. Samtliga dessa festligheter var öppna för allmänheten.

I början av 1800-talet lät Camillo Borghese köpa till mark i anslutning till Porta del Popolo. Samtidigt lät han flytta villans huvudingång från Porta Pinciana till Porta del Popolo. Det var i samband härmed som han lät arkitekten Luigi Canina utforma den monumentala entrén bestående av de s. k. Grekiska propyléerna, två tempelliknande paviljoner i grekisk stil. Mellan dem leder en bred körväg upp till en stor vattenkonst övervakad av läkekonstens gud, Asklepios. Vid vattenkonsten delar sig vägen. Den nedre passerar de Egyptiska propyléerna, även de uppförda på uppdrag av Camillo Borghese, därefter orangeriet, anlagt av hans far Marcantonio och därefter till huvudbyggnaden. Den övre vägen förde till en nybygd triumfbåge och Giardino del lago.

Anledningen till frontförändringen var att Via del Corso och Marsfältet under tiden blivit tyngdpunkten i det mondäna Rom.
1803 gifter sig Camillo Borghese med Napoleons syster, Pauline Bonaparte, och två år senare blev han kommendant för kejsarens livgarde till häst, Garde Imperial. Den nära alliansen med Napoleon fick konsekvenser för familjen Borgheses konstsamlingar. Inte mindre än 344 konstverk flyttades till Louvren, däribland kardinal Scipione Borgheses sovande hermafrodit. I utbyte fick Camillo flera föremål införskaffade under Napoleons fälttåg i Egypten. Nämnas bör dessutom att han lät beställa en skultur av Pauline, avbildad som den segerrika Venus ( Venus Victrix) av samtidens främste skulptör, Antonio Canova.

I början av 1830-talet lät han köpa till Villa Doria, belägen mellan Villa Borghese och Villa Medici längst ut på Monte Pincio. Där anlades Il Galoppatoio – en gigantisk ridslinga för det mondäna Rom.

En av de få romerska villor som undgick exploatering

1870 upphörde Rom att vara påvlig huvudstad och blev i stället huvudstad i det nygrundade kungariket Italien. Från början av 1900-talet började folkmängden kraftigt att öka. Detta ledde till ett intensivt byggande på mark som sedan antiken varit täckt av villor och vingårdar. Det var nu huvuddelen av de gamla villorna försvann, bland annat då en av Villa Borgheses närmsta grannar; Villa Lodovisi. En av de få villor som bevarades var Villa Borghese. 1901 köpte den italienska staten villan av familjen Borghese och omvandlade den till en kommunal, offentlig park. Parkens officiella namn blev härefter Villa Comunale Umberto I giá Borghese, men för både romare och turister förblev den Villa Borghese, ett älskat utflyktsmål inte minst under söndagarna.

Museipark

Förutom minnena från familjen Borgheses tid är parken numera även säte för en rad andra museer, monument och institutioner. I detta sammanhang får det räcka med att nämna Casa del Cinema, inrymt i Casina delle Rose, ett hus som var uppfört 1748 och som köptes in av Camillo Borghese i början av 1800-talet. I detta hus kan man studera den italienska filmens historia, se film samt äta och dricka gott. Cinema dei Piccoli, en unik liten biograf grundad 1934 under namnet Casa di Topolino (Muse Piggs hus) och helt specialiserad på film för barn. Här hålls även sedan 2007 en speciell barnfilmsfestival – Dei Piccoli Film Festival. Bioparco di Roma, grundad 1908 som zoologisk trädgård och 1998 omvandlad till biopark. Här kan man förutom att hälsa på djuren – många sällsynta, utrotningshotade och därför i behov av särskilt skydd, även besöka ett zoologiskt museum, Museo Civico di Zoologia. Museo Pietro Canonica, inrymd i den lilla fästningen la Fortezzuola och ägnat Pietro Canonica, en av 1900-talets mest framstående italienska skulptörer.

Utanför museet står sedan 1940 ett av hans mest älskade verk ”L´umile eroe” (den ödmjuka hjälten) avbildande mulan Scudela, som efter Första Världskriget blev dekorerad med tapperhetsmedalj ( medaglia al valore). 1957 kompletterades skulpturen med en skulptur av en alpjägare.

Slutligen kan nämnas att det sedan 2003 även finns en kopia på Wiliam Shakespeares The Globe Theatre i Villa Borghese, bekostad av mecenaten Silvano Toti. Där kan man från juni till oktober se olika dramer av William Shakespeare, dels på originalspråk, dels översatta till engelska.

Litteratur

Campitelli, Alberta., Villa Borghese. Roma, Istituto Poligrafico e Zecca dello Stato 1997.

Magnusson, Börje., Rom. En konst- och kulturhistorisk vägledning. Wahlström & Widstrand 2001

Villa Borghese. Roma. Edizioni de Luca, 2000.