Det som följer nedan är den första delen i ett porträtt om kejsar Augustus, eller Octavianus som han egentligen hette. I den första delen av det här historiska porträttet så behandlar vi Octavianus väg till makten. Från mordet på Julius Caesar till den stunden då Octavianus tar makten i Roms senat och blir det Romerska Imperiets allra första kejsare.

---

Det är år 44 före Kristus. Roms diktator Julius Caesar har blivit brutalt mördad av en sammansvärjning av andra romerska politiker. Det är en orolig tid i Rom och imperiet står utan ledare. Stridigheter mellan mäktiga män uppstår och blodiga strider får avgöra vem som ska leda riket. Ur stridens rök vandrar en ensam gestalt ut. Gaius Octavianus, mer känd som Augustus, blir där och då Roms allra första kejsare.

Föddes in i en mäktig släkt

Den 23 september 63 f.kr. föds Gaius Octavianus Thurinus i Rom. När pojken bara var fyra år så dör hans far. Octavius är ingen fattig pojke, hans familj är rik och respekterad. Octavius har många kända och mäktiga släktingar. Hans mor Atia var systerdotter till en viss Julius Caesar.

I ung ålder efter faderns död blir Gaius Octavianus adopterade av Julius Caesar. Pojken och diktatorn får en nära relation och när Octavianus blir myndig skriver Caesar in honom som arvinge i sitt testamente. På många sätt blev pojken som en son till Caesar.

När Julius Caesar blir mördad är Octavianus knappt tjugo år. Plötsligt hade han förlorat sin största förebild och mentor.

Rustar för hämnd

Vid tidpunkten av för Julius Caesars död så studerar Octavianus och genomgår en militär utbildning. Eftersom Octavianus stod Caesar så när så förstod han att Rom inte var en säker plats, men trots det avvisade han råden om att ta tillflykt till Makedonien. Istället bestämde han sig för att utkräva sitt arv från Caesar, både ekonomiskt och politiskt.

Octavianus hade inga större problem att bli välkomnad bland Caesars trupper. Tillsammans med Caesars armé marscherade han sedan mot Rom. Väl i Rom så upptäckte Octavianus att Caesars kollega Marcus Antonius befann sig i en vapenvila (en väldigt spänd sådan) med diktatorns mördare.

Marcus Antonius hade ett stort stöd bland folket som var lojala mot Caesar. Men trots det kunde Octavianus ta rollen som ledare för den Caesar-lojala gruppen.

Medan Marcus Antonius spenderade all sin tid i Roms senat och försökte förhandla till sig själv fördelar så lade Octavianus all sin tid till att rusta en armé. Han lyckades locka över stora delar av Marcus Antonius armé till sin egen. Det dröjde inte länge innan Marcus Antonius insåg faran att stanna i Rom och flydde till Gallien.

Konflikten med Antonius

Det finns flera namn som återkommer i den här soppan förutom Octavianus och Marcus Antonius. Vi har Caesars vän Brutus, som senare spelade en viktig del i mordet, men också senatorn Cicero.




Vid tidpunkten vi nu kommit fram till, år 43 f.kr., pågår stridigheter på många olika platser mellan de här mäktiga männen. Alla är ute efter makten i Rom.

Octavianus ingår något oväntat en allians med Cicero, som tidigare varit Caesars ärkemotståndare. Vi den här tiden får han också tack vare detta en plats i Roms senat. Till slut besegrade den nya alliansen Marcus Antonius och den senare tvingades fly.

Efter den här segern sker interna meningsskiljaktigheter i alliansen och det börjar knaka i fogarna. Octavianus tar sin armé och beger sig av. När han inte får de belöningar som han anser sig blivit lovad av senaten tågar Octavianus återigen mot Rom och blir då utmålad som en fiende till staten. Detta drogs sedermera tillbaka och när Octavianus tågade in i Rom mötte han inget motstånd. Samtidigt ingår Marcus Antonius en allians med Lepidus, en annan som stödde Caesar.

Det andra triumviratet

Nu börjar den här historien bli något krånglig. Octavianus ingick i slutet av år 43 f.kr. ett förbund med Marcus Antonius och Lepidus. Tillsammans lyckas de skaffa och garanteras diktatoriska befogenheter i Rom de kommande fem åren. Detta förbund kallas det andra triumviratet.

Det som följer är en blodig hämnd mot senaten. Senatorer ifråntas sina egendomar och tvingas fly. Misslyckas de med detta så dödas de. Men Octavianus hade inte bara hämnd i sikte. Han utnyttjade den osäkra situationen till att röja undan personer som han misstänkte kunde stå i vägen för honom längre fram.




Octavianus och Antonius nästa mål var att döda Brutus och Cassius, två stora fiender till Caesar. Dessa herrar hade samlat sina arméer i Grekland. De gick segrande ur striden och Brutus och Cassius tvingades till självmord.

Efter segern delades makten över det romerska imperiet upp mellan Octavianus och Antonius. Medan Antonius ingår i ett förbund med drottning Kleopatra i Egypten (som tidigare var Caesars älskarinna) medan Octavianus stannar kvar i sina provinser i Italien.

Inbördeskriget

De båda generalerna fortsätter att bygga upp sina arméer på varsitt håll. De vet tveklöst om att en uppgörelse dem emellan kommer att bli oundviklig. Båda strider på varsitt håll de närmsta åren och tar viktiga segrar.

Men så kommer dagen då de två jättarna bestämmer sig för att göra upp. Rom kan inte styras av båda och Octavianus tänker inte ge sig utan strid. Octavianus drar igång en politisk kampanj där Marcus Antonius ska framstå som en skurk medan Octavianus är den bättre sidan av myntet. Bland annat lovade han det romerska folket att inbördeskriget kunde ta slut. Det gällde bara att Antonius lade ner sina vapen, då skulle Octavianus göra detsamma. Men Marcus Antonius vägrade.




År 31 f.kr. efter långa men framgångsrika segrar så landstiger Octavianus i Egypten. Efter långa strider väljer både Marcus Antonius och Kleopatra att ta självmord. Kleopatras öde är omskrivet av många och hennes roll i den här historien är viktig, även om den artikeln valt att inte fokusera på henne. Men Kleopatra påstår att hennes son, Caesarion, är Caesars son och arvinge. Octavianus ska enligt historien ha sagt ”Två Caesar är en en för mycket” och sedan avrättat pojken. Octavianus kunde riskera att någon kunde ifrågasätta hans egen plats som Caesars arvinge.

Två Caesar är en för mycket.

Augustus föds

Åren av inbördeskrig var över och Octavianus återvände till Rom. Han blev tillsammans med vapendragaren Agrippa utnämnd till konsuler av senaten. Octavianus utnyttjade faktumet att många såg honom som rikets räddare. Men istället för att göra anspråk på makten så sa Octavianus till den samlade senaten att han ämnade att dra sig tillbaka till privatlivet. Efter övertalningar gick han dock med på att ta regeringsansvar för flera stora provinser i det romerska imperiet. Återstående provinser skulle styras av senaten. Men eftersom majoriteten av Roms arméer befann sig i de provinser som Octavianus skulle styra så innebar det i praktiken att han fick makten över Roms armé. Tre dagar senare gav senaten honom namnet Augustus, ”den gudomligt upphöjde”.

År 27 f.Kr, fick Augustus konsulmakt. Han utnämndes även till imperator, vilket innebar att han erkändes obegränsad makt både beslut inrikes och utrikes. Augustus hade plötsligt blivit Roms första kejsare.