Bilden är tagen av Ann Sjöstrand.

En stor del av mitt vuxna liv har präglats av Italien och Rom i synnerhet.
Första gången som jag kom till Italien var sommaren 1978. I den lilla sydfranska staden Carcassonne avslutades den europaresa som avgångsklassen från Kristofferskolan i Stockholm gjort tillsammans med sin klassföreståndare. Därefter spreds vi åt alla väderstreck. Själv åkte jag till Italien. Första anhalt var Assisi. Där bodde jag på Centro Ecumenico Nordico. Det var spännande och intressant. Dagarna ägnats åt besök i de vackra kyrkorna. På kvällarna kom unga munkar från konventet och hämtade oss tjejer till sång och korvgrillning utanför ett litet ödekapell i trakten.

Efter Assisi åkte jag vidare till Rom där jag bodde hos Birgittasystrarna. Kyrkor, palats, antika ruiner och inte minst Vatikanmuseerna gjorde ett outplånligt intryck.

Under de följande åren studerade jag vid Uppsala universitet. Både en fil. kand i historia, konsthistoria, estetik och italienska och en teol. kand med specialisering på kristendomens historia, blev resultatet. Med såväl konstvetenskapen som teologen blev det nya Romresor. Med teologen besökte vi dessutom den lilla umbriska staden Panicale, där en av studenternas anfäder varit feodalherrar.

Med åren mognade beslutet att gå forskarutbildning Under studiernas lopp hade jag fascinerats av den spansk-italienska påvefamiljen Borgia som jag hört talas om för första gången sommaren 1977 då jag tillbringade några veckor på den spanske rejoneadoren och dressyrryttaren Alvaro Domecq Romeros ridskola i Jerez de la Frontera. Som ytterligare förberedelse blev det några somrar med språkstudier i Florens och på Universita degli stranieri i Perugia.

Mellan 1991 och 1994 bodde jag i Rom där jag dels gick den konstvetenskapliga kursen vid Svenska Rominstitutet – sista gången kursen leddes av den legendariske Torgil Magnuson – dels arbetade med arkivstudier för min avhandling. 1997 disputerade jag på avhandlingen Vannozza de Cattanei och påven Alexander VI. En renässanspåvefamilj i relation till samtidens och eftervärldens syn på celibat, prästäktenskap/konkubinat och prästbarns rättsliga och sociala ställning.

För att skaffa mig en möjlig framtida försörjning gick jag därefter ett så kallat PPU-år vid lärarhögskolan i Stockholm och fick gymnasielärarexamen i historia och religionskunskap.

Under arbetet med min avhandling om familjen Borgia hade jag stött på mycket material som visade på hästens och ridkonstens centrala ställning i påvehovets ceremonier och fester. Då detta material inte passade in i avhandlingens frågeställningar fick det skjutas på framtiden . År 2000 fick jag stipendier från Fondazione Famiglia Rauzing och Fondazione Lerici för att kunna återvända till Rom och initiera forskning om de påvliga hästarna. På hösten hanns det även med ett besök i Martina Franca, centralort i Apulien och i uppfödningen av de svarta Murgesehästarna, ättlingar till den Neapolitanska hästen, en spansk italiensk häst som var ytterst populär både vid påvehovet och vid andra hov – även det svenska – under renässansen och barocken. Under mitt besök i Apulien köpte jag även en liten svart Murgesehästfölunge – Quillo.

År 2000 blev ett turbulent år i mitt liv. Förutom att initiera forskningen om de påvliga hästarna, deltog jag även i projektet Carolus Rex Revivat som chef för ett av två ambulerande fältstall. Projektet gick ut på att en av KI:s officerare skulle söka göra om Karl XII:s ritt från Pitetsi i nuvarande Rumänien till Stralsund. Under detta projekt lärde jag känna en man från Östersund som deltog i egenskap av kusk. Tycke uppstod och till nyår hämtade vi med personbil och hästsläp fölungen Quillo från Apulien till Sverige. Första halvåret fick han bo hos en god vän i Märsta. Därefter flyttade vi båda två till min nyfunna kärleks gård i Lit utanför Östersund. Där kom vi att vara kvar i fjorton år.

Under dessa år arbetade jag med kurser i italiensk konst och kulturhistoria för Studieförbundet Vuxenskolan och kurser i italienska för Medborgarskolan. Några av dessa kurser avslutades med en vecka i Rom, där vi live kunde se det vi behandlat under studiecirklarna. Vår fasta plats i Rom hade vi under dessa resor hos nunnorna i det spanska konventet Suore di San Giuseppe della Montagna, beläget alldeles utanför Vatikanstatens murar.

I januari 2015 fick min sambo tarmcancerbesked. I april samma år avled han. Samtidigt började mitt projekt om påvens hästar; Påvens hästar. Ridkonst, ceremoni, kult, parad och hästsort i Rom under den kristna kyrkans tid, att gå mot sin fullbordan. I juni var jag i Rom för de sista arkivstudierna. Därefter var det dags att flytta. En första anhalt blev Flyinge utanför Lund där jag kunde hitta billigt boende för både mig och Quillo. Att flytta tillbaka till Stockholm var inte att tänka på med de höga stallhyrorna. I Studieförbundet Vuxenskolans regi blev det även i Lund en kurs om italiensk konst- och kulturhistoria.

I mars fick vi veta att Flyingegården, där jag bott sedan jag kom till Skåne, skulle stänga i juni för att därefter bli elevhem åt Flyinge Kungsgård. Nytt boende fann jag och Quillo i den lila byn Trä mellan Teckomatorp och Kävlinge. Mitt i all turbulens gör jag de sista slipningarna för att till min förläggare kunna skicka in mitt manuskript om de påvliga hästarna.

Kari Lawe