Fram till Leo X:s pontifikat (1513-1521) hade det Sixtinska kapellet varit intimt sammanlänkat med påvar tillhörande släkten della Rovere; Sixtus IV och Julius II. Med Leo X blev det en ändring.
Leo X, Giovanni de´Medici (1475-1521), var den första påven tillhörande den florentinska bankirfamiljen de´Medici. Han var son till Lorenzo de Medici och Clarice Orsini. Med den bakgrunden var det inte så märkligt att han erhöll en förstklassig humanistisk utbildning. Till hans lärare hörde Marcilio Ficino, Angelo Poliziano och Bernardo Dovizi da Bibbiena, samtliga medlemmar i Lorenzos platonska akademi. Vid tretton års ålder, 1489, utnämndes han till kardinal av påven Innocentius VIII för att ytterligare cementera det förbund mellan hans far och påven, som ingåtts två år tidigare i samband med giftermålet mellan Innocentius son Franceschetto och Giovannis syster, Maddalena.
Den unge kardinalen fortsatte med studier i teologi och kyrkorätt vid universitetet i Pisa. Dessutom kom han att företa studieresor i Tyskland och Frankrike.
Först under Julius II:s pontifikat började han spela en mer aktiv roll vid påvehovet och utnämndes bland annat 1509 till legat i Bologna.
Som påve har Leo X, i den protestantiska världen, blivit mest känd som den påve som bannlyste Martin Luther. I den övriga världen är han framför allt känd som en framstående diplomat samt som en av kyrkans största konst- och litteraturmecenater genom tiderna.
Med tanke på sitt stora konstintresse är det inte märkligt att Leo ville knyta sitt och sin familjs namn till det Sixtinska kapellet; påvedömets främsta kapell, centrat för den påvliga liturgin centererad kring Maiestas Papalis.
Festutsmyckning för Sixtinska kapellet
I slutet av år 1514 eller i början av 1515 gav Leo den unge, begåvade konstnären Raphael (1483-1520) som sedan 1508 arbetat med utsmyckningen av den nya påvliga representationsvåningen (den gamla var Appartamento Borgia beställd 1492 av Alexander VI) och som 1514 efterträtt Donato Bramante som Peterskyrkans chefsarkitekt, i uppdrag att måla kartongerna (förlagorna) till en serie vävda tapeter med motiv ur apostlarna Petrus och Paulus liv.
Tapeterna var inte tänkta att ständigt finnas på plats, utan skulle endast under särskilt högtidiga tillfällen smycka nedersta delen av Sixtinska kapellets väggar. Syftet med dem var dels att visa hur Kristi undervisning genom apostlarna Petrus och Paulus kom från Jerusalem till Rom och lade grunden till kyrkan, dels glorifiera Leo X. De bibliska scenerna var nämligen omramade av antikiserande bårder visande scener ur Leo X:s liv.
Serien skulle omfatta sammanlagt sexton vävda tapeter, en för varje fresk. Så fort en kartong var färdig skickades den till vävaren Pieter van Aelsts verkstad i Bryssel. Där såg kardinalen Luigi d´Aragona i mitten av 1517 de första färdiga tapeterna. Den 26 december 1519, på den heliga Stefans dag, visades sju färdiga tapeter på Sixtinska kapellets väggar.
Av den ursprungliga serien finns tio bevarade, samtliga i Vatikanen. Originalen kan ses i en sal i Vatikanens Pinacotek där temperatur och ljussättning är särskilt reglerad. I liturgiska sammanhang används numera en serie som vävdes upp så sent som 1983. Övriga sex tapeter anses ha blivit förstörda under Sacco di Roma 1527. Redan dessförinnan hade emellertid tapetsviten varit nära att hamna i olycka. För att bekosta Leo X:s begravning 1521 hade man tvingats pantsätta dem, men till Hadrianus VI:s kröning ett år senare hade man lyckats få dem tillbaka. Under fransmännens ockupation av Rom 1798 blev tapeterna i triumf bortförda till Paris. Först tio år senare, 1808, fick påven dem åter.
Av Raphaels kartonger finns sju bevarade. Dessa kartonger köptes 1623 av Charles I från en handlare i Venedig. 1865 slutligen, lät drottning Viktoria inkorporera dem i Victoria and Albert Museum där de därefter varit tillgängliga för allmänheten.
Att se tapeterna och kartongerna tillsammans blev för första gången möjligt 2010 då Benediktus XVI gic med på att skicka sina tio tapeter till London på en specialutställning ordnad gemensamt av Victoria and Albert Museum och Vatikanen.
Motivcyklerna
Ursprungligen fanns det sexton tapeter. Åtta med motiv ur Petri liv och åtta med motiv ur Pauli liv. Av dessa finns fyra tapeter ur Petrisviten och sex tapeter ur Paulisviten bevarade. Samtliga kartonger till Petrisviten finns bevarade och tre kartonger till Paulisviten.
Scenerna ur Petri liv var avsedda för väggfältet under freskerna med motiv ur Kristi liv. På motsvarande sätt var scenerna ut Pauli liv avsedda för väggfältet under freskerna med motiv ur Mose liv. Båda cyklerna började på altarväggen, under altarmålningen med den till himmelen upptagna Jungfrun Maria och med den knäböjande Sixtus IV.
[layerslider id=”8″]
Petricykeln omfattar i kronologisk ordning (se bildspelet ovan):
1) Det mirakulösa fiskafänget (John. 21:1-14),
2) Kristi överlämnande av nyckelmakten till Petrus(Matt. 16: 16-19),
3) Petrus botar den lame vid tempelporten (Apg. 3: 1-9,
4) Ananinas död (Apg. 5:1-10).,
Pauliscykeln omfattar i kronologisk ordning:
1) Stenandet av Sankt Stefanus (Apg. 7: 54-60),
2) Pauli omvändelse (Apg. 9: 1-9),
3) Den romerske ståthållaren Sergius Paulus omvändelse samt förblindandet av trollkarlen Elimas (Apg. 13: 6-12),
4) Paulus och hans medarbetare Barnabas stoppande av tjuroffret i Lystra (Apg. 14:8-18),
5) Paulus fångenskap i Filippi (Apg. 16: 23-34),
6) Paulus predikan på areopagen i Athen (Apg. 17: 16-34).
Exakt vilka motiv ur Petri och Pauli liv som de försvunna tapeterna visade, vet man inte.
Litteratur
De Vecchi, Pierluigi., Raffaelo. Milano 1975
De Vecchi, Pierluigi., La Cappella Sistina. Milano 1999
Mc Dowall, Carolyn., Raphael´s weaving tapestry magic for the Sistine chapel. In: The Cultural Concept Circle. 3/12-2011. www.theculturalconcept.com.
Shearman, John., Raphaels Tapestries and their Cartoons. The Art Bulletin. Vol.40. No.3 1958, s 193-222.
Kari har lång erfarenhet av både att skriva och att resa till Rom och brinner verkligen för det.
Presentationsbilden är tagen av Ann Sjöstrand