En weekend i Rom – Serenader, värme och de tre B:na

Roma… Roma.. Roma.. Alltid är den staden lika välkomnande, inbjudande och fantastisk att besöka. Så var fallet även denna gång. Jag ska ta det här tillfället till att berätta lite om vår resa och weekend i Rom. Ni som följer Res till Rom på Facebook vet att huvudsyftet till vårt besök var Bruce Springsteens besök på Circus Maximus på lördagen. Tillsammans med min vän Vincent fick vi fem oförglömliga dagar i den eviga staden – fyllda av sevärdheter, glädje, god mat och god dryck. Eftersom Vincent aldrig varit i Rom tidigare så blev det några dagar där vi främst. Vi flög iväg på eftermiddagen torsdag 14 juli från Skavsta Flygplats. Det blev med andra ord en lite längre weekend i Rom som gav oss möjlighet att se de allra populäraste sevärdheterna i staden, plus en del annat.

Torsdag – Avfärd, promenad i natten och Pasta carbonara

Hotel Grifo Rome

Vi bodde på Hotel Grifo i närheten av Colosseum

Efter en flight på tre timmar från Skavsta Flygplats så landade vi på Ciampino flygplats utanför Rom. Det är hit lågprisbolagen flyger, och eftersom vi flög med Ryan Air så var det också här vi landade. Väl på flygplatsen så valde vi att ta Taxi till stadskärnan. Vid mina tidigare besök har jag åkt transferbuss till Termini (centralstationen) och därifrån tagit mig vidare. Det blir lite billigare, men tar betydligt längre tid. Men eftersom taxibolagen i Rom har en fast kostnad på taxiresa från Ciampino till centrala Rom (innanför stadsmuren) på 30€ så valde vi det alternativet. Dock ville taxichauffören att vi skulle dela taxin med två brittiska tjejer. Men inte för att det skulle bli billigare för oss, utan såklart för att han skulle kunna ta dubbelt betalt för en resa. Tyvärr fungerar det ofta så. Men iväg kom vi till slut.

I taxin hade vi ett trevligt samtal med de två brittiska tjejerna som var i vår egen ålder och boendes i Birmingham. För den nyfikne så inkluderade samtalet allt från Brexit till svenska ord och fotboll. Väl framme var vi redo och taggade att kicka igång vår weekend i Rom.

La Taverna dei Monti

La Taverna dei Monti

Vi bodde på Hotel Grifo (se bild ovan) som ligger 500-600 meter från Colosseum i området Monti. Jag har bott där tidigare och gillar hotellet. Det är billigt, läget är oerhört bra och personalen är väldigt trevligt. Eftersom man knappt inte spenderar någon tid på hotellet i en stad som Rom så har, åtminstone inte jag, så höga krav på hotellet. Kvaliteten på rummen är lite vad man betalar för. Det är små rum med enbart det mest nödvändiga, men det funkar väldigt bra ändå. Ni kan läsa mer om hotellet, och även boka, här.

På kvällen åt vi på restaurangen La Taverna dei Monti som låg lite längre upp på gatan. Jag hade inte ätit där tidigare, men vi blev rekommenderade restaurangen av hotellets personal. Här beställde jag kanske den godaste Pasta Carbonara jag ätit under mina besök i Italien. Helt magisk. Vincent beställde ravioli och var även han mycket nöjd.

 

Jag kan verkligen rekommendera La Taverna dei Monti till er som bor eller befinner er i området.

Fontana di Trevi juli 2016

Efter att fått i hos lite mat så tog vi en kvällspromenad till Colosseum och vidare förbi Vittorio Emanuelle-monumenet till vi kom till Fontana di Trevi. Här var det som vanligt fullt med folk men det var härligt att se fontänen fylld med vatten igen efter restaureringen som hållit den avstängd senaste åren. Den var nu vitare än den varit tidigare. Väldigt vacker. Ett stopp på en liten pub fick sedan avsluta kvällen innan vi promenerade tillbaka i den italienska natten.

Fredag – Vatikanstaten, La Cuccagna och gitarr på Piazza Navona

Fredagen började tidigt. Efter att ätit hotellets frukost (som är simpel, men tillräcklig) så började vi promenera mot Vatikanstaten och den mäktiga Peterskyrkan. Just Vatikanen är min favoritplats i Rom och jag älskar att komma dit lika mycket varje gång. Det är svårt att inte bli troende när man promenerar in i Peterskyrkans mäktiga port.

Weekend i Rom

Efter en liten promenad runt på Petersplatsen så ställde vi oss i kön till Peterskyrkan. Jag har stått i värre köer till kyrkan tidigare, så vi hade tur. Den tog inte speciellt lång tid, möjligen 30 minuter. Efter den obligatoriska säkerhetskontrollen så vandrade vi in i kyrkan.

Emil Lindström i PeterskyrkanVarje gång jag går in i Peterskyrkan så blir jag helt förbluffad. Trots att jag varit där så många gånger nu så blir jag lika imponerad varje gång. Höjden, kupolen, de guldiga detaljerna, alla fresker och konstverk.. ja man vet inte var man ska titta, det är helt otroligt.

Jag går inte in så mycket på vad som finns i Peterskyrkan i det här inlägget, utan jag hänvisar till sidan om Peterskyrkan här på restillrom.se. Men vi tittade givetvis till så att vår svenska drottning Kristina vilade i frid och att Michelangelos Piéta stod där den brukar.

Jag är alltid lite vemodig när det är dags att gå ur kyrkan. Blir alltid långa blickar bakåt, men det är åtminstone betryggande att veta att man säkerligen kommer dit snart igen.

Sedan gick promenaden vidare till biljettluckan och entrén till kupolen. Här kostar det 4€ att gå de strax över 500 trappstegen upp i kupolen. Man kan också göra det lite bekvämt för sig och ta hissen den första biten och istället betala 6€. Är man i någorlunda bra form är det dock inga som helst problem att gå hela vägen, men du måste nog vara Gunde Svan om du inte pustar lite när du kommer högst upp.

Högst upp i Peterskyrkan är utsikten oslagbar och man kan se över hela Rom. Eftersom det går att gå ett helt varv så kan man se alla delar av Rom. Inte minst att titta ut över Vatikanstaten, världens minsta land, men som troligen har världens grönaste gräsmattor (källa saknas givetvis på detta). Det här är ingen plats för den som är extremt höjdrädd, men jag som är dock något höjdrädd upplever det inte som ett problem. Det är ett bastant galler runt hela utsiktsplatsen.

Inuti Vatikanstaten

När vi sedan gått ner för trapporna igen så var det dags att få lite mat i magen. Vi gick iväg en bit från Vatikanen och in på lite bakgator. Där hittade vi en Pizzeria där vi åt varsin pizza som var helt okej. Man blir snabbt bortskämd med maten i Italien. Ett litet tips att flika in här: Undvik restaurangerna precis vid alla stora sevärdheter. De är inte bara onödigt dyra, utan det är tyvärr ofta så att de serverar mat som varit fryst. Gå istället in på bakgatorna, menyerna är oftast på engelska även här.

Efter maten gick vi till Vatikanmuseet. Vid utgången till Peterskyrkan kan du köpa prioriterade entrébiljetter till museerna för 25€. Du slipper då stå i kö och kan gå i princip rätt in. De vanliga biljetterna köps i Vatikanmuseets kassa för 16€ och då måste du först köa i ett antal timmar. Det är enligt mig värt att lägga 9€ mer och slippa köandet under högsommaren.

Vi gick ingen guidad tur med en guide utan köpte istället Audioguides för några euro. Det är som en liten spelare som man kan lyssna i när en röst berättare om de olika konstverken. Varje konstverk har ett nummer som man trycker in i spelaren. Väldigt trevligt och man lär sig mycket. Fördelen är också att man kan lyssna enbart på de sakerna man själv är intresserad av. Vi kommer fokusera en hel del på Vatikanmuseerna här på Res till Rom framöver och flera artiklar kommer publiceras i ämnet. Håll utkik!

På kvällen åt vi först på den mycket trevliga Ristorante Tema i Monti-området. Här delade vi på en mycket god flaska av husets rödvin och åt först en tallrik med Mozzarella och den italienska skinkan prosciutto. Sedan åt vi en fantastisk pasta med tomatsås och skinka (som jag tyvärr inte minns namnet på). Även den här restaurangen kan jag varmt rekommendera.

Vi spenderade sedan kvällen på en trevlig liten bar i närheten av Piazza Navonas södra spets. Här fick vi några goda drinkar och blev goda vänner med bartendern som delade många av våra intressen (Bruce Springsteen och musik i allmänhet). Här pratade vi med många spännande människor – allt från en australiensisk präst till ett italienskt par som också skulle se Bruce dagen efter. Vi passade på att ta så många tips som möjligt på restauranger och liknande. När baren stängde blev vi medbjudna till Piazza Navona där vi tillsammans med grabbarna från baren spelade gitarr och sjöng in på småtimmarna. En sån där magisk kväll som man kommer minnas väldigt länge.

Lördag – De tre B:na: Bärs, Bruce & Belladonnas

Lördagen blev egentligen en lång transportsträcka till kvällens konsert. Efter att ha ätit lunch på en restaurang i norra Monti så gick vi till Circus Maximus där konserten skulle äga rum. Bruce skulle börja spela klockan 20 men vi gick dit redan kl 16. Vi hittade efter lite om och men platser som vi var nöjda med. Först ut på konserten var ett italienskt band som hette Fabio Treves Bluesband som jag tror var ganska välkända i Italien. Efter det spelade det amerikanska bandet Counting Crows. Två trevliga band att lyssna på!

Bruce Springsteen Circus Maximus

Plötsligt upptäckte vi en svensk flagga några meter framför oss och vi promenerade dit. Det visade sig vara ett grabbgäng från Västerås som även de var i Rom främst för konserten med Bruce Springsteen. Vi umgicks sedan med dem under konserten. Det var också av dessa grabbar vi fick lära oss det livsmotto som gällde i Rom: ”De tre B:na – Bärs, Bruce och Belladonnas.”

Bruce då? Jo han var i strålande form och bjöd på en av de bästa konserterna jag någonsin sett med honom och the E street band. Efter att ha inlett med den oerhört ovanliga rariteten New York City Serenade från 1973 (ackompanjerad av stråkar från Roma Sinfonietta Orchestra) så bjöd 66-årige Springsteen på nästan fyra timmar av konstant briljans.

Flera ovanliga låtar spelades och det märktes att Rom är en speciell plats för Bruce. Springsteen dedikerade låten The Goast of Tom Joad till italienska socialarbetare och spelade senare under kvällen låten Land of Hope and Dreams för att hedra offren i Nice.  Helt tömda på intryck och känslor promenerade vi sedan hem från Circus Maximus via Forum Romanum och Colosseum. Det är få saker som slår en nattpromenad i en varm italiensk natt. Dessutom är det folk i rörelse dygnet runt i Rom!

Söndag – Colosseum, The Drunken Ship

Söndagen inleddes med frukost och givetvis gott italienskt kaffe. Själv föredrar jag Latte Machiatto. Det blev några sådana under vår weekend i Rom. Fyllda med energi promenerade vi sedan till Forum Romanum. Det är ett ganska välkänt tips vid det här laget, men eftersom forumet, Palatinen och Colosseum har samma entrébiljett så är det smart att köpa biljetten vid forumets entréer då kön är kortare där. Du sparar då tid i Colosseum-kön eftersom du inte måste stå i den kön som är till biljettluckan.

Forum Romanum

Forum Romanum med Nationalmonumentet Vittorio Emanuelle i bakgrunden.

I stekhet värme promenerade vi runt på Forumet i några timmar. Vi hade ingen guidning eller audioguide under vårt besök här, något som jag nog tycker att man ska ha på Forum Romanum eftersom det är så oroligt mycket att se och det är svårt att veta vad som är de mest kända platserna och vilka historiska saker som skett på den specifika platsen. Jag tycker det är roligt att föreställa framför sig hur det kan ha sett ut här under det romerska rikets storhetstid. All marmor, alla höga pelare och praktfulla tempel.. Det är svårt att förstå hur det var möjligt för dåtidens människor att bygga upp något sådant.

En weekend i Rom

Efter att ha gått runt på forumet så gick vi upp till Palatinen, en av Roms sju kullar, som ligger i anslutning till forumet (inträdet gäller även hit). Det är väldigt stor skillnad på Forum Romanum och Palatinen utseendemässigt och ni kan läsa mer om platserna på respektive sida här på restillrom.se. Uppe på Palatinen är utsikten magnifik och vi stannade här uppe en bra stund. Det blev dock inget besök på museet som ligger uppe på Palatinen den här gången, det sparar vi till nästa besök.

Palatinen

Efter Palatinen så gick vi och åt en pizza på en Pizzeria i området kring Colosseum. Jag är inte så förtjust i maten häromkring eftersom det är så tydligt anpassat efter turister och saknar den här riktiga italienska känslan. Men det fungerade den här gången. Sedan tog vi en välbehövlig siesta på typiskt italienskt vis. Någon timme eller två senare så var vi redo för Colosseum. Eftersom vi redan köpt biljetter på förmiddagen så behövde vi inte köa speciellt länge. Det är klokt att gå till Colosseum några timmar innan stängning. Då är det inte bara svalare utan också betydligt mindre folk.

Colosseum från avstånd

Inne på Colosseum är det faktiskt inte bara själva arenan att se utan det finns också utställningar med gamla föremål hittade i och kring Colosseum. Allt från skelettdelar från djur till delar av utsmyckade pelare och byster av kända romare. Dessutom finns en väldigt bra bokaffär där det finns gott om bra böcker om Rom och det romerska riket.

Emil och Vincent på Colosseum

Vincent och Emil på Colosseum

Efter besöket på Colosseum gick vi direkt till Trastevere som är en mysig liten stadsdel sydväst om centrum på andra sidan Tibern. Här är gatorna smala och det känns väldigt lokalt. Trots att turister numera är här också så känns stadsdelen fortfarande väldigt genuin. Här åt vi middag och stannade kvar på ett glas.

Vi gick sedan till torget Campo de Fiori där vi spenderade resten av kvällen på puben The Drunken Ship där vi träffade många nya vänner från alla möjliga länder runtom världen. En mycket trevlig kväll helt enkelt!

Måndag – En weekend i Rom tar också slut.

Sista heldagen under vår weekend i Rom spenderades i det historiska centrumet Centro Storico där vi besökte Piazza Navona, Pantheon, Piazza del Popolo, Spanska Trappan och en promenad uppför Via del Corso. Vi började på Piazza Navona innan vi gick vidare till Pantheon och tog sedan shoppinggatan Via del Corso hela vägen upp till Piazza del Popolo. Väl där gick vi uppför trapporna till Villa Borghese. Där uppe stannade vi en stund och tittade på utsikten som är helt otroligt därifrån. Man får en jättebra blick över Peterskyrkan!

Piazza del Popolo

Istället för att gå ner och ta Via del Corso till Spanska Trappan så gick vi uppe på höjden hela vägen bort. Ett mycket bättre alternativ, både närmare, mindre folk och bättre utsikt. Tyvärr var Spanska Trappan stängd för reparation under vårt besök. Men det gjorde oss inget, man fick ändå se den. Det var dock inte mindre folk på plats för det.

Tiramisu i Rom

Tiramisu med jordgubbar

I närheten av trappan ligger fiket/glassbaren Pompi där de serverar (enligt mig) Roms bästa Tiramisu. Givetvis passade vi på att köpa oss varsin dessert när vi ändå var i krokarna. Tiramisu i Rom är något alldeles extra. Otroligt gott. Vi köpte varsin Tiramisu med jordgubb, hur gott som helst! Det fick sedan avsluta vår sista heldag under vår weekend i Rom. Vi åt middag på en pizzeria som hotellpersonalen rekommenderat. Jag minns inte namnet på den, men den var ruskigt bra. Bästa pizzan jag åt under åtminstone denna weekend i Rom!

Tisdag – Grazie Roma!

Klockan ringde 04,30 på tisdagen och vi tog en taxi till flygplatsen Ciampino omkring 05,00. Vi flög sedan till Sverige 07,20. Det var inga större problem att flyga så tidigt. Snarare var det skönt att komma hem tidigt! Strax efter 10 var vi tillbaka i Sverige och kunde avsluta en fantastisk lång weekend i Rom. Ja det är bara att tacka Rom, Bruce Springsteen, Hotel Grifo och alla människor vi träffade. Grazie Mille Roma.

Kari blir ny skribent hos Res till Rom

Bilden är tagen av Ann Sjöstrand.

En stor del av mitt vuxna liv har präglats av Italien och Rom i synnerhet.
Första gången som jag kom till Italien var sommaren 1978. I den lilla sydfranska staden Carcassonne avslutades den europaresa som avgångsklassen från Kristofferskolan i Stockholm gjort tillsammans med sin klassföreståndare. Därefter spreds vi åt alla väderstreck. Själv åkte jag till Italien. Första anhalt var Assisi. Där bodde jag på Centro Ecumenico Nordico. Det var spännande och intressant. Dagarna ägnats åt besök i de vackra kyrkorna. På kvällarna kom unga munkar från konventet och hämtade oss tjejer till sång och korvgrillning utanför ett litet ödekapell i trakten.

Efter Assisi åkte jag vidare till Rom där jag bodde hos Birgittasystrarna. Kyrkor, palats, antika ruiner och inte minst Vatikanmuseerna gjorde ett outplånligt intryck.

Under de följande åren studerade jag vid Uppsala universitet. Både en fil. kand i historia, konsthistoria, estetik och italienska och en teol. kand med specialisering på kristendomens historia, blev resultatet. Med såväl konstvetenskapen som teologen blev det nya Romresor. Med teologen besökte vi dessutom den lilla umbriska staden Panicale, där en av studenternas anfäder varit feodalherrar.

Med åren mognade beslutet att gå forskarutbildning Under studiernas lopp hade jag fascinerats av den spansk-italienska påvefamiljen Borgia som jag hört talas om för första gången sommaren 1977 då jag tillbringade några veckor på den spanske rejoneadoren och dressyrryttaren Alvaro Domecq Romeros ridskola i Jerez de la Frontera. Som ytterligare förberedelse blev det några somrar med språkstudier i Florens och på Universita degli stranieri i Perugia.

Mellan 1991 och 1994 bodde jag i Rom där jag dels gick den konstvetenskapliga kursen vid Svenska Rominstitutet – sista gången kursen leddes av den legendariske Torgil Magnuson – dels arbetade med arkivstudier för min avhandling. 1997 disputerade jag på avhandlingen Vannozza de Cattanei och påven Alexander VI. En renässanspåvefamilj i relation till samtidens och eftervärldens syn på celibat, prästäktenskap/konkubinat och prästbarns rättsliga och sociala ställning.

För att skaffa mig en möjlig framtida försörjning gick jag därefter ett så kallat PPU-år vid lärarhögskolan i Stockholm och fick gymnasielärarexamen i historia och religionskunskap.

Under arbetet med min avhandling om familjen Borgia hade jag stött på mycket material som visade på hästens och ridkonstens centrala ställning i påvehovets ceremonier och fester. Då detta material inte passade in i avhandlingens frågeställningar fick det skjutas på framtiden . År 2000 fick jag stipendier från Fondazione Famiglia Rauzing och Fondazione Lerici för att kunna återvända till Rom och initiera forskning om de påvliga hästarna. På hösten hanns det även med ett besök i Martina Franca, centralort i Apulien och i uppfödningen av de svarta Murgesehästarna, ättlingar till den Neapolitanska hästen, en spansk italiensk häst som var ytterst populär både vid påvehovet och vid andra hov – även det svenska – under renässansen och barocken. Under mitt besök i Apulien köpte jag även en liten svart Murgesehästfölunge – Quillo.

År 2000 blev ett turbulent år i mitt liv. Förutom att initiera forskningen om de påvliga hästarna, deltog jag även i projektet Carolus Rex Revivat som chef för ett av två ambulerande fältstall. Projektet gick ut på att en av KI:s officerare skulle söka göra om Karl XII:s ritt från Pitetsi i nuvarande Rumänien till Stralsund. Under detta projekt lärde jag känna en man från Östersund som deltog i egenskap av kusk. Tycke uppstod och till nyår hämtade vi med personbil och hästsläp fölungen Quillo från Apulien till Sverige. Första halvåret fick han bo hos en god vän i Märsta. Därefter flyttade vi båda två till min nyfunna kärleks gård i Lit utanför Östersund. Där kom vi att vara kvar i fjorton år.

Under dessa år arbetade jag med kurser i italiensk konst och kulturhistoria för Studieförbundet Vuxenskolan och kurser i italienska för Medborgarskolan. Några av dessa kurser avslutades med en vecka i Rom, där vi live kunde se det vi behandlat under studiecirklarna. Vår fasta plats i Rom hade vi under dessa resor hos nunnorna i det spanska konventet Suore di San Giuseppe della Montagna, beläget alldeles utanför Vatikanstatens murar.

I januari 2015 fick min sambo tarmcancerbesked. I april samma år avled han. Samtidigt började mitt projekt om påvens hästar; Påvens hästar. Ridkonst, ceremoni, kult, parad och hästsort i Rom under den kristna kyrkans tid, att gå mot sin fullbordan. I juni var jag i Rom för de sista arkivstudierna. Därefter var det dags att flytta. En första anhalt blev Flyinge utanför Lund där jag kunde hitta billigt boende för både mig och Quillo. Att flytta tillbaka till Stockholm var inte att tänka på med de höga stallhyrorna. I Studieförbundet Vuxenskolans regi blev det även i Lund en kurs om italiensk konst- och kulturhistoria.

I mars fick vi veta att Flyingegården, där jag bott sedan jag kom till Skåne, skulle stänga i juni för att därefter bli elevhem åt Flyinge Kungsgård. Nytt boende fann jag och Quillo i den lila byn Trä mellan Teckomatorp och Kävlinge. Mitt i all turbulens gör jag de sista slipningarna för att till min förläggare kunna skicka in mitt manuskript om de påvliga hästarna.

Kari Lawe

Rom får 2000 år gammal tunnelbana

Sedan en tid tillbaka pågår en byggnation av en ny tunnelbanestation mellan San Giovanni och Colosseum i centrala Rom. Nu har arkeologer gjort ett beundransvärt fynd på platsen. Det som kommit fram under grävningen är kaserner från kejsar Hadrianus tid. En kejsare vars regeringstid sträckte sig mellan år 117 och 138.

Arkeologer har betecknat dessa fynd som helt och hållet unika. Kasernerna hittades nio meter ner i marken. Och fynden stannar inte där, utöver de 2000 år gamla kasernerna så har även en masskrav med 13 skelett, lergods och en stor mängd mynt från samma period hittats. Dessutom har arkeologer grävt ut något som de tror är träningsutrymmen för gladiatorer. Kasernerna består av 39 rum. Golvet i kasernerna består av svart och vit mosaik och på väggarna finns välbevarade röda målningar.  Totalt är det utgrävda området cirka 900 kvadratmeter stort.

Byggde mur mellan England och Skottland

Kejsar Hadrianus

Byst av kejsar Hadrianus

Kejsar Hadrianus regerade som tidigare nämnt i 21 år mellan 117 och 138 och var Roms 14:e kejsare. Även om namnet Hadrianus inte tillhör det allra översta skiktet av romerska kända kejsare så är han inte ett namn att hoppa över i historiepluggandet. Kejsar Hadrianus lyckades under sin regeringstid att uppföra flera mäktiga byggnadsverk. Han byggde bland annat Villa Hadrianus som går att besöka i staden Tivoli, cirka tre mil nordost om Rom. Hadrianus sticker också ut bland Roms kejsare då han levde i ett öppet homosexuellt förhållande. Han var på många sätt en man före sin tid.

Mest känd är dock kejsar Hadrianus för den mur han lät uppföra mellan England och Skottland. Muren är 120 kilomter lång och var under en lång tid rikets norra gräns. Utmed muren uppfördes 13 gränsfort som kunde bevaka gränsen. Alla som ville passera gränsen var tvungna att betala en tullavgift.

Utgrävningen blir en del av stationen

Vi reser 2000 år fram i tiden och återgår till byggnationen av den nya tunnelbanestationen i centrala Rom. För stationen påbörjades redan 2007 men har blivit försenad i och med de omfattande utgrävningar som skett. Något som man kan ha förståelse för i och med att man gräver i ett så historiskt viktigt område. Vore tjänstefel att inte undersöka varenda kubikmeter av det antika Rom.

Utmaningen är att skapa ett utrymme som berättar om Roms dolda förflutna för människor på resande fot.
– Chefarkitekten Francesco Prosperetti

Det utgrävda området kommer bevaras och tunnelbanestationen kommer att kombineras med utgrävningen. Tanken är att platsen skall bevaras och gå hand i hand med den nya stationen. När resenärerna är påväg till tåget så ska de kunna beskåda det historiska fyndet. Exakt hur det kommer se ut framgår inte av de källor som Res till Rom har tagit del av.

Den nya stationen kommer alltså ligga mellan San Giovanni och Colosseum. Det är linje C i Roms tunnelbana som kommer trafikera stationen. Allting beräknas stå klart 2021.

 

Vandrare hittade 2000 år gammalt romersk mynt

Ja det är sant. Laurie Rimon var ute och vandrade med en pensionärsgrupp i ett område som heter Gaileen och ligger i norra Israel. Laurie hittade då ett blänkande föremål i det höga gräset.

Laurie Rimon plockade upp föremålet och det visade sig vara ett guldmynt. Guiden som var med gruppen agerade föredömligt och kontaktade Israels organisation för fornlämningar. Deras representanter undersökte senare myntet.

Det visade sig vara ett mynt från kejsar Trajanus tid, cirka år 107 år efter Kristus. Det innebär att myntet kan dateras nästan 2000 år tillbaka. På myntet syns kejsar Augustus ansikte. Augustus är en av romarrikets mest kända kejsare och var faktiskt den allra första kejsaren. Om man hårdrar det så är han faktiskt grundaren av hela det romerska riket.

Myntet visade sig vara sällsynt

Det här myntet var inte bara väldigt gammalt, det var också ”one of it’s kind”. Arkeologerna har bara funnit ett liknande mynt i hela världen. Detta finns att beskåda på muséet British Museum i London. De israeliska representanterna menar att det nyfunna myntet är en exakt kopia av muntet som finns i London.

Det är ännu oklart var det nyfunna myntet med Augustus ansikte på, kommer att förvaras. Men enligt källor så kommer det inom kort finnas tillgängligt för allmän beskådan.

Myntets upphittare, Laurie Rimon, har fått många goda ord för sitt val att lämna myntet till myndigheterna. Och man förstår att det inte var ett helt enkelt beslut:

Det var inte lätt att lämna myntet, för det är ju inte varje dag som man hittar ett sådant fantastiskt objekt.

Daniela är ny skribent på restillrom.se

Från och med idag har vi ett nytt ansikte som ska skriva på restillrom.se framöver. Daniela kommer att skriva många inspirerande texter om Rom och vi är övertygade om att det kommer bli succé. Vi är grymt nöjda att kunna hälsa Daniela välkommen till restillrom.se. Vill du också bli skribent på sidan? Du kan läsa mer om det här. Läs Danielas presentation av sig själv nedan.


Jag är född och uppvuxen i Stockholm. Jag var två månader gammal första gången satte mig på ett flygplan vilket bar av till just Rom. Jag växte upp med en italiensk pappa och svensk mamma vilket innebar att när de andra barnen fick pannkakor som matsäck hade jag två termosar fyllda till bredden med pasta carbonara. 

Mitt liv har alltid präglats av resor. Min pappa tog varje tillfälle som gav i akt att dra med mig på den ena galna resan efter den andra och när jag var 16 övertalade jag mina föräldrar att låta mig flytta till Paris ett år för att lära mig franska. Efter det året var inget sig likt. Jag hade känt hur det var att utforska en ny plats och ett nytt språk och sen dess har jag alltid varit på jakt efter liknande upplevelser. Efter Gymnasiet satte jag mig på ett plan till Indien och tågluffade i två månader. Efter det blev det ett år på journalistprogrammet på universitet och en kurs i internationella relationer innan jag reste iväg i ytterligare ett år. Sedan dess har jag besökt ett trettiotal länder och har ingen tanke på att sluta. För snart ett år sedan startade jag resebloggen www.wildflowersandwayfarers.com där jag skriver om alla platser jag besökt, samtidigt som jag jobbar jag på Hotel Diplomat i Stockholm och forsätter resa och skriva så mycket jag kan. 

Fontana di Trevi’s renovering är äntligen klar

Till jublande publik öppnade Fontana di Trevi igen

Världens mest kända fontän Fontana di Trevi, belägen i hjärtat av centrala Rom stängde i juni 2014. Besvikna turister meddelades att fontänen skulle hållas stängd på grund av renovering fram till hösten 2015. Bakom renoveringen står det italienska modehuset Fendi. Uppgifter säger att Fendi donerad 2,1 miljoner euro för att renovera Fontana di Trevi.

Sedan juni 2014 har alltså fontänen varit tömd på vatten och stängd på grund av renoveringen. Utöver en tom fontän har turisterna i Rom mötts av en avspärrning. Turister har dock fått möjlighet att gå ut på en temporär bro och gå ovanför fontänen. Man har fått möjligheten att kasta ett mynt i en liten temporär bassäng. Fjuttigt kan tyckas, men symboliken av att kasta ett mynt i lyckofontänen fanns kvar.

Under renoveringen har fontänen har arbetarna i faser gått genom varje del av fontänen. Statyerna har putsats och marmorn har gjorts vitare, bassängen har fått förstärkt tätning och inskriptioner har gjorts tydligare. Fontana di Trevi har helt enkelt fått ett rejält ansiktslyft. Dessutom har över hundra nya LED-lampor installerats för att lysa upp detaljer och statyer.

Så var det äntligen dags för nyöppning

fontana di treviSå var det äntligen dags: nyöppningen av Fontana di Trevi. I måndags, den 3 november var det dags för storslagen öppning av fontänen. Vattnet fylldes på i en mynttom fontän till publikens stora jubel. Det dröjde inte länge innan Fontana di Trevi i sedvanlig ordning var fylld med mynt igen. En imponerande ljus- och vattenshow följde och torget var fyllt med jublande romare och turister.

Om du är orolig för att inte få se ”samma” Fontana di Trevi så behöver du inte oroa dig. Fontänen är sig lik. Förutom att den blivit betydligt vitare så är allt annat i sin ordning. Den brungula ytan är som bortblåst. Säkerligen finns det dem som anser att fontänen inte längre är densamma, men det är trots allt såhär fontänen en gång såg ut.

Jag personligen har besökt Fontana di Trevi både innan och under renoveringen. Och det var såklart en besvikelse att inte kunna ta del till fullo av fontänen under renoveringen. Men jag ser fram emot att återvända och se den ”nya” fontänen. Främst vill jag kasta i de tre mynten igen – ett för att få komma tillbaka till Rom, ett för att hitta kärleken och ett för ett lycklig äktenskap.